Idag är det studenternas dag i Kalix, blir lite rädd när jag inser att det redan gått ett år sedan jag var där själv, tiden går så sjukt fort. Hur ska man hinna med allt man vill göra? Blir väldigt ängslig när jag hör de som är riktigt gamla som säger att åren bara rusat förbi. Jag vill inte blir stor! Min största rädsla är att jag aldrig kommer vara nöjd, att jag hela tiden känner att jag måste söka efter något, aldrig uppsakattar stunden. Har ingen aning om hur jag ska kunna njuta av det som är nu när jag bara blickar framåt.

Nu är väl första gången på länge då jag känner mig rätt tillfreds med min vardag. Är sjukt kär i världens underbaraste människa, har de bästa vänner man kan önska och lyckas kombinera både jobb och träning på ett hälsosamt sätt för första gången på länge. Men hur länge varar det? 

Jag är bara så väldigt orolig i själen, kan inte riktigt sitta still. Jag njuter av att ha mycket omkring mig, mycket att göra och kan inte sitta still och njuta av lugnet. En ledig kväll utan planer är inte något jag njuter av snarare tvärtom. Jag tror det handlar om att jag inte vill ge mig själv en möjlighet till att fundera, så länge jag har saker att göra så slipper jag. 

Snart kommer jag ta tag i det här, sitta i min ensamhet och njuta av lugnet.  Det har jag lovat mig själv.

Nu ska jag jobba mina sista timmar denna vecka och ser fram emot en fullplanerad helg!

Ha det bra hjärtan